På en höjd av 407 meter över havet, beläget 10 mil nordväst om Östersund i landskapet Jämtland, ligger byn Yxskaftkälen

På en höjd av 407 meter över havet, beläget 10 mil nordväst om Östersund i landskapet Jämtland, ligger byn Yxskaftkälen. Det är en fantastisk bygd med milsvid utsikt över omkringliggande natur och byar samt mot Hotagsfjällen i väst.

Under senare år har vår livaktiga och barnvänliga by, med ca 100 invånare, blomstrat upp rejält och det finns nu ett 15-tal företag inom jordbruk, handels-trädgård, taxi, revision, turism, data - telefoni mm.

Ren luft, fin miljö samt bra jakt och fiskemöjligheter…Kan det bli bättre???

Historik om byn.

I mitten av 90-talet så skrevs en bok "År som gått" Yxskaftkälens historia 1758-1995, syftet var att dokumentera byns utveckling för byborna själva samt ut- och inflyttade. Det är därifrån nedan nämnda uppgifter kommer ifrån.

Yxskaftkälen var i forna tider ett "avradsland", som i gamla handlingar benämnes "Elvflolandet". Begreppet avradsland innebar kronoskog, som fick nyttjas mot en årlig skatt, avrad.

Första nybyggarna

Zakris Ingelsson Bolling, 1721-1788, sergeantson från Åsen, var soldat i Lit mellan 1742 och 1757, (Öla). 1759 övertog han rättigheterna från sin svåger Olof Byström att anlägga nybygge i Yxskaftkälen, Hammerdal, som han anlade tillsammans med sin kusin Zakris Nilsson Berggren nedan, (Öla). Han var gift 1747 med Ingeborg Jönsdotter, 1728-1795, från Ås, (Öla). Några av barnen:

Jöns Zakrisson Grönlund, 1751-1812, blev bonde i Yxskaftkälen, och var gift 1778, (Kyr), med änkan Maria Jönsdotter, 1747-1842, från Sikås 3, (Öla).

Anna Zakrisdotter, 1754-1827, blev gift 1778 med Jonas Zakrisson, 1751-1832, från Gärde, Ström, och som var bonde i Yxskaftkälen, (Öla).

Zakris Nilsson Berggren, 1728-1796, från Åsen 4, var soldat mellan 1748 och 1762, (Öla). Hans hustru var Britta Jonsdotter, 1731-1796, soldatdotter Flygare från Sikås, (Öla).

Dottern Barbro Zakrisdotter, 1764-1831, blev bondhustru i Yxskaftkälen, se nedan, (Öla).

Olof Johansson Löfdahl, 1726-1814, från Åsen 1, var nybyggare i Yxskaftkälen, och hans hustru var Cecilia Jonsdotter, 1716-1803, soldatdotter Dunderhake i Hammerdal, (Öla). Olof var också noterad som guldsmed och barnalärare i Hammerdal, (Öla).

Sonen Johan Olofsson, 1750-1812, bytte 1802-03-22 sitt kronohemman om 1 och ½ tunnland i Yxskaftkälen och blev bonde och nämndeman i Hallen 2, (Lfr).

Olof Löfdahls son Jonas Olofsson, 1753-1832, blev bonde i Yxskaftkälen, och han var gift 1784 med Barbro Zakrisdotter, f 1764, se ovan, (Öla).

Sönerna Zakris Jonsson, f 1786, och Olof Jonsson, f 1784, fick fasta 1818-11-19 på Yxskaftkälen 4 om 1 tunnland - härav ½ hem vardera -, säljare var Jon Olofsson, (Lfr, Öla).

Olof Löfdahls dotter Anna Olofsdotter, 1756-1832, blev gift 1785 med Olof Jonsson Stugendal, 1754-1822, från Tullingsås, Ström, som var bonde i Yxskaftkälen, (Öla).

Sonen Olof Olofsson Stugendal, 1797-1868, blev bonde i Yxskaftkälen, och var gift 1823 med Kerstin Eriksdotter, f 1799 i Sikås 1, (Öla).

Nils Jonsson Flygare, 1737-1810, soldatson från Sikås, var nybyggare i Yxskaftkälen, och han var gift 1760 med Helena Andersdotter, 1732-1824, soldatdotter Kämpe från Myssjö, (Öla). Barn:

Britta Nilsdotter, 1761-1833, blev gift 1794 med Lars Persson, 1757-1812, som vid giftet var bondson från Yxskaftkälen, och som var död som bonde i Yxskaftkälen, (Öla). Denne Lars kan möjligen vara son till Per Larsson Bergqvist, som var gift 1752 på Rödön med Kerstin Olofsdotter. Per Bergqvist stod som korpral och nybyggare i Yxskaftkälen, när följande barn föddes: Jonas f 1763 och Per Hallberg, 1766-1842, (Öla).

Jonas Nilsson, 1769-1825, blev bonde i Flygargården i Yxskaftkälen, och han var gift 1797 med Britta Hansdotter, 1768-1844, från Gåxsjö 2, (Öla).

Magdalena Nilsdotter, 1763-1853, blev gift 1787 med Sven Eriksson, 1758-1813, som var nybyggare och bonde i Yxskaftkälen och sedan i Öhn 5, Ström, (Öla).

Valborg Nilsdotter, 1766-1855, blev gift 1796 med Karl Jönsson, 1771-1822, som var bonde i Ede 2, (Öla).

Karin Nilsdotter, 1771-1833, blev gift 1794 med Per Olofsson, 1768-1838, som var bonde i Lorås 4, (Öla).

Jonas Olofsson, 1753-1833, från Sikås 4, var bonde i Yxskaftkälen, och han var gift 1788 med Ingeborg Jakobsdotter, 1764-1827, från Sikås 3, (Öla). Några av barnen:

Ingeborg Jonsdotter, f 1790, blev soldat- och nybyggarhustru i Flykälen, (Öla).

Anna Jonsdotter, f 1796, blev bondhustru i Havsnäs, Ström, (Öla).

Märet Jonsdotter, f 1799, blev gift 1823 med Zakris Jonsson, f 1786, som var bonde i Yxskaftkälen, se ovan, (Öla).

Lars Olofsson, 1764-1850, också han från Sikås 4, var bonde i Yxskaftkälen, och han var gift 1793 med Maja Stina Hansdotter, 1773-1858, som var dotter till Hans Andersson Östedt, 1727-1811, död i Yxskaftkälen, från Öhn, Ström, som var torpare i Yxskaftkälen, (Öla).

Deras dotter Anna Larsdotter, 1797-1861, blev gift 1819 med soldaten och bonden Erik Olofsson Rikt, f 1793 i Åsen 2, och som 1824-03-27 fick fasta på Yxskaftkälen 5 om ½ tunnland av sina svärföräldrar, (Lfr, Öla).

Erik Eriksson Högberg, 1734-1815, soldatson från Håxås, var nybyggare i Yxskaftkälen från 1768, och han var gift 1765 med Kerstin Göransdotter, 1745-1789, som var från Köttsjön, Ragunda, (Öla). Erik Högberg var soldat i Åsen mellan 1756 och 1776, då han fick avsked som torpare, (Öla). Ovan nämnde Hans Andersson Östedt övertog Erik Högbergs lilla kronohemman år 1784, och lät Högberg få torpet på Näset, Ström, samt 50 Riksdaler i mellanlag (Lbvf 1788 + husesyn p.877), torpet kallas ibland Kårgärde, (Hfbl 1782), (GH). Några av barnen:

Karin Eriksdotter, 1767-1856, blev torparhustru i Kallsnäs, Mo, gift 1805 med Karl Hemmingsson, 1768-1830, från Sikås 8, (Öla). Makarna var båda döda i Kallsnäs, och dom var dom första som jag fann som boende i Kallsnäs, (Öla).

Erik Eriksson, 1774-1867, var död som bonde i Yxskaftkälen, (Öla).

Korpral Göran Eriksson Gadd, 1777-1852, död i Kakuåsen, var soldat 1798 till 1831, då han fick avsked med underhåll, rotelön, hade deltagit i 1808, 1809 och 1814 års krig, tjänat berömligt och väl, (Öla). Han var gift 1805 med Maria Hansdotter, 1776-1863, Blix-släkten, från Grenås 2, (Öla).

Hans Hansson, 1755-1834, som var från Öhn, Ed, Y, var gift 1785 med Maria Sjulsdotter, 1763-1839, från Vallen, Ström, (Öla). Hans var först nybyggare i Bredkälen, Ström, men omkring 1800 blev han bonde i Yxskaftkälen, där båda makarna var döda, (Öla, GH). Sonen Erik Hansson, f 1803, blev bonde i Yxskaftkälen, (Öla).

Källa: Björn Espell

Folkräkningen 1890

I byn bodde det 262 personer när folkräkningen gjordes 1890. Se här vilka de invånarna var.

Minnestenen

Minnessten 2009 Invigning 1924

Den 6/9 1924 restes byns minnessten till minne av de första nybyggarna. Stenen är belägen på byns högsta punkt. Stenens text lyder som följer:

År 1758

Grundades byn Yxskaftkälen

o äldsta nybyggare voro

Zakris ingelsson Bolling f år 1721

Hustrun Ingeborg Jönsdotter, 1724

Barn: Jöns, Anna, Ingel, Erik, Kerstin, Zakris

Zakris Nilsson f 1728 o.h Brita Jonsd:r 1732

Barn: Jonas, Barbro, Brita

Olof Larsson f. 1732 o.h Cecilia Ingelsd:r 1725

Barn: Brita, Ingel, Lars, Anna, Lisbet

Lars Jonsson f. 1730 o.h Brita Nilsd:r f. 1732

Andra senare nybyggare 1776

Olof Johansson f 1726 o.h Cecilia Jonsd:r f 1716

Barn: Johan, Jon, Anna, Olof

Olof Stugendal f 1754 o.h Anna O d:r o son Olof

Nils Flygare f 1738 o.h Helena Andersd:r f 1720

Barn: Brita, Magdalena, Valborg, Jonas, Karin

Hans Östedt f 1726 o.h Anna Valdberg och dotter

Afvittring år 1789 o 1792 skiftades inägorna

Laga skifte åren 1823-34. Telefon år 1890

Poststation 1914 o elektrifiering 1920

Stenen rest år 1924 6/9. Då i byn 289 personer.

"Må ej din hand hårdna uti striden att den till bön ej knäpps då den är liden"

Sionst 759 P.S 500 5-7

O P.S 84 år 5/7 1924

Budkavle

Det var ett trästycke eller "klubba", ofta av trä, som innehöll ett skriftligt meddelande och bars från person till person. De som skulle ha budkavlen hade sina initialer inristade i klubban. Meddelandet kunde till exempel vara en kallelse till en bystämma, eller ett upprop för att få manskap till något särskilt ändamål t ex uppbåd vid skogsbrand. Avsikten kunde också vara att mobilisera folk inför ett krig. Här i byn hade de en byklubba som gick mellan gårdarna. Rut Nilsson berättar att när hon flyttade till Västatgården på 1940-talet användes fortfarande byklubban. Det finns två st såna bevarade, en är från 1819, 190 år gammal alltså, och den andra är från 1895. En kontrast till dagens IT-samhälle som även nått byn.

Budkavel 1895 1 2 3 4 Budkavel 1819

2. Initialer: NNS=Nils Nilsson, JNS=Jonas Nilsson, MMS=Mårten Mårtemsson

3. Initialer: ESS=Erik Svensson, LAS=Lars Andersson, AAS=Anders Andersson, EJS=Erik Jonsson, N Uls=Nils Ullström, HOS=Hans Olofsson, J.Hrt=Jonas Hjort,

4. Initialer: A.P.H=Adam Petter Höglund, AAD+EAMS=?, ABHS=Abraham Hansson, EJS=Erik Jonsson, AJS=Anders Jönsson

Förmodligen byns äldsta byggnad

Zakrisgården

Enligt sägnen var det så att Yxskaftkälen fick sitt namn för att det fanns gott om ämnen till björkskaft för yxor. Runt byn byggdes sedan ett inhägnat gärde för boskapen. De första nybyggarna i byn -avskedade ryttaren Zakris Ingelsson Bolling m fam., dragonen Zakris Nilsson Berggren m fam. samt Olof Larsson Byström m fam. timrade upp en gemensam stuga på byns högsta punkt, nu kallad "Gammelgården". I en utslagsakt från "Landscontoret 5 i Sundsvall" 2 october 1772 kan utläsas att byn då fått ytterligare nybyggare som också timrade upp hus i närheten av varandra på den då kallade Gammelgården. Tyvärr lade en eldsvåda alla husen i aska, de byggde emellertid upp husen igen men än en gång drabbades husen av eldsvåda och efter det byggdes gårdarna på andra platser inom byn.

Nybyggarna i Yxskaftkälen hade 3 mil i väglöst land till sin kyrka i Hammerdal och där fick de bygga upp både kyrkstallar och kyrkstugor. 1886 blev kyrkan i Gåxsjö färdig och därmed blev Gåxsjö med omkringliggande byar en egen socken och församling. Yxskaftkälenborna fick bege sig över den stora, väglösa och sanka Älgflon för att komma till sin nya kyrka och nya kyrkstallar och kyrkstugor byggdes upp.

Post, telefon och elektrisk ström.

Före år 1890 och även en tid därefter hade varje bonde i Yxskaftkälen kyrktur till Hammerdal och då hade man uppdraget att hämta posten. Så småningom upphörde denna hämtning eftersom Gåxsjö fick poststation 1892 och då kunde man hämta posten där. 1914 fick byn sin egen poststation och hade olika föreståndare framtill 1967/68, därefter blev det lantbrevbärning.

Jämtlands jola. Mel."Nårr je va e litta töus" Skriven av Nils V. Svensson

Jämtlands jola hu e vår, hu ma bruk å sår.

Päran sätt ma, höje slår. Likt de e vårt år.

Aldrig e ma jaralöus, nårr ma ha e fullt e föus.

Ku å kalv, e lång e ra, skötes ske vårn dag.

Gålan går nu mest i arv, frå far å mor te barn.

Man för mången gång de e inty nån som der vill stan.

Fjös å stögu står då tol, öve döran häng en bom.

Ja, de e e hemskt e slarv, mä e rik en arv.

Utlandsreisan ha je jort, för te si ma om.

Man inte bytt je Sverige bort, når dä te krita kom.

Ingenstans i heile varn, e för mäg som Öxskaftkaln.

Der je bygg och der vill bo, för der får je ro.

Jordbruket och boskapsskötseln.

När de första nybyggarna kom fanns ingen odlad jord. Foder till kreaturen fanns på kärr och starrmyrar. Korn och råg såddes i utgrävda myrstackar och tröskningen skedde på en flat stenhäll.

Från kreaturen samlades vintertid gödsel, som kördes ut med släde på åkern på vårföret. Gödseln spreds ut med grep, varefter den finfördelades med granruskor, vilka kördes runt åkertegen. När inägorna graderades, skiftades och skattlades 1789-92 fastställdes byns skattetal till 8 tunnland skatte. Den sammanlagda åkerarealen för de då nio åborna utgjorde således omkring 4 hektar.

När den första åkerplogen kom 1865 drogs den av en eller vanligtvis två hästar.

Foder till hästarna utgjordes av örtrikt hästfoder och kor, får och getter utfordrades uteslutande med starr och skogsfoder under vinterhalvåret och även lövkärvar - tillskottsfoder - som man gjort.

Så fort snön hade tinat bort släpptes korna ut på den första barmarken för att själva skaffa föda från den skira grönskan. Under vintern skulle korna ge mjölk till hushållet. Sommartid, när det rikliga betet gav kreaturen gott hull och korna blev mjölkstinna, skummades grädden av och man kärnade smör, både för eget behov och till försäljning. Av skummjölken ystade man ost och av vasslan kokades messmör. I oktober skedde höstslakten och kött och fläsk saltades ner i träsåar inför vintern.

Brödsäden skördades ända in på 1900-talet med skära, bands i kärvar och torkades på skylar och all skogsslåtter skedde med lie. Åkrarna ökade och därmed skördarna av brödsäd. Under 1870-talet påbörjades en omfattande utdikning av kärr och myrar runt byn. Gemensamt grävde man upp stora avloppsdiken, sk krondiken. Namnet fick de därav att statsbidrag utgick med 1 krona per meter. Själva dikningen utfördes med spade och flåhacka.

Omkring 1920 fanns 84 ladugårdar med mjölkproduktion i byn - kan nämnas att idag 2004 finns en bonde med mjölkproduktion och en med köttproduktion.

På 1930-talet kom de första fotogendrivna jordbrukstraktorerna, de avlöstes efter 1945 av bensindrivna och under 1950-talet av dieseldrivna gummihjulstraktorer - och hästen blev därmed överflödig i jordbruksarbetet.

Fäbodlivet och dess betydelse.

Från de första nybyggarna 1758 och ända in på 1900-talets första hälft präglades livet i Yxskaftkälen av självhushållning. Kontanta intäkter kunde erhållas bara genom försäljning av hemgjort smör och ost och genom försäljning av kreatur och hästar på marknaderna. Viltskinn och fågel var naturligtvis även säljbara. I huvudsak var det produkter från boskapsskötseln som utgjorde basen i försörjningen. Först när skogen fick kommersiellt värde i slutet av 1800-talet kunde den ge kontanter vid försäljning. Eftersom det sommartid bara fanns gångstigar var det nödvändigt att bygga upp fäbodar för både folk och fä. Hästarna försågs med bjällra och släpptes för gemensamt bete för skogen. Även fåren släpptes för skogsbete tidigt om våren och hämtades hem först när vintern var i annalkande. Det var därför nödvändigt att bygga fäbodar med utrymme för gårdsfolket, ladugård för djurens mjölkning och nattvila, liksom mjölkbod för förvaring av mjölk och ost. Varje gård hade sina egna fäbodar.

Ol-Ersa buan

Det gällde att fäbodtösen hade en bra lockröst så att hon kunde "kauka" hem sina kor till kvällsmjölkningen. Alla redskapen så som bunkar, tråg, mjölkstävan var hemgjorda utav trä och mjölken förvarades i en mjölkbod sen den svalnats av i någon närliggande kallkälla. Man skummade av grädden som hade bildats under natten, grädden låg som en tjock hinna på ytan av mjölktråget. På dagen skulle grädden kärnas till smör, mjölken värmdes, löpsättes och ystades till ost och av vasslen kokade man messmör.

Fäbodlivet var nog, särskilt för butöserna, mycket slitsamt. Samtidigt utgjorde det ju en omväxling mot livet hemma på gården. Trots avstånden så utnyttjade man den begränsade fritiden för besök och umgänge i andra fäbodar.

Efter mejeriernas tillkomst avtog fäbodbruket och har sedan början av 1949-talet upphört.

Äldsta kända fäbodvallen är Brännvallen, som nyttjades av Hammerdals prästgård redan före byn Yxskaftkälens tillkomst.

Yxskaftkälens lanthandelsaffärer.

Hjortgården

Första affären i bun startade hos Jonas Hjort -på Hjortgården- omkring 1870 och där drevs det även bageri och där fanns det tillgång på färskt bröd under den tid affären var öppen. Den upphörde totalt år 1910.

Jonas Jonsson på Östat öppnade en liten affär med "småkrams" på Zakrisgården 1875, den flyttade senare till den nybyggda Östatgårn och utökade lagret med bla konstgödning. Affären upphörde omkring 1915.

Ny diversehandel öppnade år 1910 av Anders Larsson.

En kooperativ förening startades av byborna 1918 på Emilgården men upphörde efter några år. Emil Höglund drev affären till 1927. Emma Jonsson från Fyrås blev ägare till rörelsen men sålde att affären 1929 till Göran Göransson, Fagerdal. Anna Persson (Hans-Anna) flyttade affären till Per Perssons gård 1930-31. Herman Hammar och Algot Unander köpte lagret av Hans-Anna och öppnade affär på Ludviggården, efter ett halvår flyttade de affären till Mählers lokal. Emellertid överlät de affären till Unanders halvbror Nestor Edholm och han flyttade affären 1937 till ett nybyggt hus mitt emot Mählers. 1954 dog Nestor och hans fru Liva drev affären vidare till 1955. Då köpte Nilsen den och affären brann ner vid årsskiftet 1957-58.

Jonas Jönsson startade affär på sin hemgård - Jönsgårn 1910. Han byggde ett nytt hus 1933 och flyttade rörelsen till ett mera centralt läge. Han dog 1940 och hans hustru Britta Olsson drev den sedan ett par månader och sen upphörde den.

Konsum startade 1940 i västerköket på Flygaregården, den flyttade sedan till Jonas Jönssons nybygge 1942 på våren. Den fortsatte där till 1958 när Konsum byggde nytt hus. Konsum upphörde sedan i byn 1064. P.A. Eriksson tog över den och drev den till 1970.

Hendrik Bardosson startade affär 1928 i gammelstugan på sin gård och den drevs till 1932. Bardosson var skinnhandlare, köpte och sålde slaktdjur och byggde eget slakteri.

Skolan & Bönhuset

Den 31 oktober 1846 bestämde skolrådet i Hammerdal att den tredje roten i västra distriktet skulle omfatta byarna Yxskaftkälen, Henningskälen, Flykälen, Vitvattnet och Håxåsen. 1860-70 talens barn fick gå i skolan i Mo, Hammerdal under en termin. De bodde då i böndernas kyrkstugor. Den gamla skolan eller bönhuset i byn byggdes år 1884 av byamännen gemensamt med dagsverken och virke som levererades efter ”rök” = bebodd fastighet. Skolhuset uthyrdes till skoldistriktet med förbehåll att där få hålla gudstjänst. Det hålls gudstjänst i bönhuset ca 2 ggr per år än.

En utlyst annons i

Svensk läraretidning

den 18/6 1900

Ny skolbyggnad uppfördes 1949 av Salomon Svensson och Anders Rhodin och togs i bruk nyåret 1950. Skolan lades ner 1970 och eleverna flyttades över till Gåxsjö. Nu får eleverna välja om de vill gå i skolan i Gåxsjö, Hammerdal eller Strömsund.

Den lärare som verkade här längst var Karin Jonsson. Hon jobbade i byn i ca 40 år innan hon gick i pension 1964.

På 1950-talet hade skolan i Yxskaftkälen en egen skoltidning som hette De sexton, läs 1955 års påsknummer av tidningen här på hemsidan, del 1 & del 2

Skolhuset ägs numera av Kalle Lindberg, han bedriver företaget Lusthuset därifrån.

Titta här på gamla klasskort från byns skoltid. Det mest ”aktuella” kommer först.

Bidra gärna med fler skolkort tack!

Har du någon historia från skolan vore det kul om du delade med dig av.

Bönhusets orgel byggdes 1896 av Jonas Landberg, Solberg. Den renoverades senast sommaren 2008 av Herbert Sjödin, Kyrkås. Han var här i tre dagar och stämde den.

Bönhusets altartavla kallas "Den uppståndne Kristus". Originalet är gjord av skulptören Bertel Thorvaldsen och finns i Vårfrukyrkan i Köpenhamn. Här kan du läsa om tillkomsten. Den på bönhuset har hängt uppe sen 1920-talet. Den är målad av Pelle Åsbrandt, ibland kallad för Edlund i efternamn. Han var en känd konstnär som ofta målade landskap i olja. Han var även spelman och kompositör, "Reine Vöucke", "Lutfisken" och "Hallonskogens sus" är några av de låtar han komponerat. Även hans fru Maggie målade, men föredrog att måla blom- och djurmotiv. Hon blev inte erkänd konstnär förrän på 1970-talet. Den musikaliska och konstnärliga familjen Åsbrandt bodde ett tag på 1920-30-talet öster om Yxskaftkälen, platsen vid Björnån kallades "Villan". De flyttade sedan till Tullingsås 6:26 och 1953 flyttade de till Spånga, Stockholm.

Kuriosa: Den som äger Tullingsås 6:26 idag är Markus Hansson, son till Ann-Christin Tängmark.

Per Edvard Persson Åsbrandt f. 1896-02-06 i Hammerdal, d. 1986-01-11 i Täby. Gift 1920-12-24 med Sara Magdalena Forsgren f. 1894-12-16 i Frostviken, d. 1992-11-21 i Täby.

Barn: Seve f. 1921--01-20, Lage f. 1923-02-04, Rainer f. 1925-08-28, Rut f. 1927-05-26 och Siv f. 1932-08-04

Reine Vöucke av Familjen Åsbrandt Tavlor av Pelle Åsbrandt. De två sista tavlorna hänger hos sin ägare i Yxskaftkälen.

Pelle Åsbrandt

Källa: Böckerna "År som gått - Yxskaftkälens historia 1758-1995" och "Tullingsåsboken"

Finska krigsbarn

Under andra världskriget, åren 1939-1945, evakuerades 70 000 barn från Finland till Sverige på svenskt initiativ. Barnen var i åldern 0-14 år och kom ensamma eller i syskongrupper, alla med adresslapp om halsen. Barntransporterna skedde med båt från Åbo till Stockholm och med tåg över Torneå-Haparanda. De rycktes upp från sina hem och placerades hos främmande människor med ett främmande språk i en främmande miljö. Viljan att hjälpa var stor och de flesta barn kom till bra hem. Det kom även krigsbarn hit till Yxskaftkälen. Barnen var och hamnade hos:

Kaarlo Savolainen - Johan & Olava Svensson

Osmo Savolainen - Salomon & Ada Svensson

Leo Savolainen - Aksel & Anna Mellkvist

Orvo Savolainen - Mårten & Ingeborg Hansson

Salme Helleharju - Gabriel & Anna-Maria Jönsson

Jorma & Leila Ervasti - Jonas & Brita Nilsson

Erkki ? - Hjalmar & Elisabeth Höglund

Rauno Viirta - Jonas & Elisabet Jonsson

Johanni Ervasti - Mattias & Stina Nilsson

Kalevi Ervasti - Karin Jonsson

Internet

Wikipedia skriver om Yxskaftkälen